Direktlänk till inlägg 18 oktober 2012
Fredagen den 19 0ktober kommer att bli något alldeles speciellt. Kl 08.00 ska vi infinna oss på sjukhusets ultraljudsmottagning och bli inskrivna på förlossningen för att få bli igångsatta. ÄNTLIGEN ska vi snart få träffa lilla pyret. Wiiiiiiieee!!!!
Kommer förmodligen inte kunna sova så bra inatt och fundera tusen gånger om jag packat med allt nödvändigt i väskan, men va tusan gör det om vi glömt en tandborste nu när vi äntligen ska få bli tre!!
Fortsätter lite på berättelsen om vår långa resa till vårt mål.
Nästa remiss angående ultraljudsundersökning damp ner i brevlådan (med resevation för att jag har lite diffusa minnen på datum och tid) ca 6 månader efter första besöket på kvinnokliniken. Där i mellan hade jag fått varit på labb och kollat upp mitt blod och hormonvärden järndepåer mm.
Denna gång skulle jag få göra ett invändigt ultraljud för att kontrollera mina äggstockar. Detta framkom inte direkt på remissen jag fått, för jag trodde att ultraljudet skulle göras utanpå kroppen.
Äntligen !! minns jag att jag tänkte, nu börjar det hända grejer.
Jag åkte dit själv eftersom att jag tyckte att det var onödigt att vi skulle behöva åka ifrån jobbet båda två.
Det var nog svårt att få min dåvarande chef att förstå att detta var viktigt för mig. När jag bad om att få åka ifrån jobbet någon timme pga läkarbesöket så fick jag ett knäpptyst svar följt av den största suck du kan tänka dig. Hon hade väl inte så mycket val !, var nästa del av meningen. (jag frågade även i god tid innan)
Jag var den enda på jobbet som inte hade barn och hon tyckte att det kunde förbli så tills jag var i 30 årsåldern fär det var den bästa åldern att skaffa barn i, (enligt henne). Jag kände mig ofta särbehandlad på mitt förra jobb. Jag kunde ju jobba jämt för jag hade ju bara Christian.
Jaja nog om denna tragiska arbetsplats!!
In på undersökning. Denna gång frågade läkaren om det var ok att en barnmorskelev kunde få vara med under underskökningen?! Jag svarade JA, för ensam med en manlig gynekolog ville jag inte vara igen.
-Du kan klä av dig nertill bakom draperiet, sa han.
-Jaha, sa jag men skulle det inte vara ett ultraljud idag ??
-JO svarade han men det är ju ett vaginalt.
Shit detta var jag inte mentalt förberedd på. Tankar och frågor bara snurrade runt i mitt huvud. Åh tänk om jag ändå hade haft christian vid min sida, om jag hade vetat.
Det var bara att hoppa upp i stolen och genomlida detta. Det gjord inte ont, men läkaren var knäpptyst under undersökningen.
Jag frågade vad det var han såg och då bad han mig vara tyst tills han hade kollat klart.
Jaha tänkte jag han måste väl koncentrera sig, men det hade ju suttit fint om han kunde ha talat om det innan han började undersökningen.
När han tittat klart gick han tillbaka till en bild av den vänstra äggstocken och sa att
-Du ser dom är cystorna som ligger som ett pärlhalsband längsmed hela din äggstock??
När han sa cystor slutade jag halvt att lyssna CANCER tänkte jag direkt.
-Dom är ca 1 cm i diameter, fortsatte han.
-Jaha sa jag, med gråten i halsen. Vad är det för något frågade jag sen.
-Ja antingen är det en sjukdom eller så är dom hormonella, fick jag till svar.
Blodproven som jag tagit på labb visade inga hormonella förändringar, så jag drog min egen slutsats, det var en sjukdom. Cancer säkert med min "tur" tänkte jag.
Med detta på näthinnan och i hjärnan fick jag klä på mig och läkaren tackade för sig och bad mig vänta på nästa remiss som han skulle skicka.
Jag fick lämna rummet och återgå till mitt "underbara" jobb och min trevliga och muntra chef.
Jahapp, då var det bara att fortsätta vänta igen då. TICK TACK TICK TACK.
Fortsättning följer.
ÅÅÅ nu mina vänner ska jag äta lite kolhydrater, kanelbullar och dricka en stor god kopp kaffe och ladda inför morgondagen!!
Håll tummarna :) KRAAAAAAM
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|