.....behöver oftast inte vänta 5 år 9 månader och 14 dagar.

Men det behövde vi.

Efter att behövt genomgå x- antal fertilitetsutredningar är vi äntligen gravida, och det alldeles på egen hand.

Det är nu bara två dagar kvar av graviditeten (eller kanske ingen) men jag har gått över tiden 12 dagar idag.

Det har varit en lång resa, en bergochdalbana från start till snart mål.

Vi längtar så efter det lilla knytet som varit min inneboende i 9 månader och 12 dagar. Att få hålla i något såååå efterlängtat, få veta om det är en pojke eller flicka, se vem av oss som bebisen liknar mest, det känns så spännande men samtidigt lite skräckinjagande. Tankar som snurrar runt i huvudet ju längre tiden har gått, tänk om något är fel eller går fel under förlossningen. Tror delvis att det är därför vi får gå över tiden oxå, pga min oro. Men jag vet ju att vi kommer att vara i trygga händer på förlossningen och att vi kvinnor är ju skapta för detta.

Från den dagen som vi bestämde oss för att vi ville bli en liten familj för snart 6 år sedan till nu känns som en evighet.

Att bli bemött med ett nedvärderande skratt första gången du går till fertilitetsläkaren var inte den bästa början på resan, men så startade min/vår resa i allafall.

Jag sökte hjälp på vårdcentralen för att jag var så otroligt trött jämt å ständigt, kände att kroppen inte orkade med, jag blev mer och mer nedstämd.

Läkaren tyckte att jag skulle pröva pollenallergimedicin, för det var den tiden på året och min trötthet kunde ju kanske bero på pollenallergi. Så här i efterhand så kan jag se tillbaka och inse att det var redan då för 6 år sedan som jag började min resa in i väggen.

Hon frågade lite om min menstraution och jag berättade att den uteblivit sedan jag slutat med p-piller sedan ett och ett halvt år tillbaka. Jag berättade även att vi försökt bli gravida men inte lyckats och det var då hon skrev en remiss till Kvinnokliniken på Sundsvalls sjukhus.

Jag fick komma till en läkare, som jag förövrigt trodde skulle vara kvinnlig men ack så fel jag hade när jag ensam klev innanför dörren till undersökningsrummet. Han undrade varför jag var där och jag svarade att vi försökt bli gravida i över ett år och att jag trodde att jag hade en sjukdom som heter PCO.http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/?ar=True

Läkaren tittade på mig skrattae lite och frågade varför jag trodde att jag hade det??

Jag rabblade upp alla symtom som jag hade plus att jag sa att jag läst lite om det på nätet. Där gjorde jag fel tydligen,, för då hånskrattade läkaren åt mig och sa att jag inte ska tro allt som står på internet.

Jag fick trots detta börja en utredning om ofrivillig barnlöshet, och fick klä av mig alla kläder medans läkaren undersökte min kroppsbehåring. Jag var helt ensam med läkaren och kände mig aningen utsatt och obekväm.

Jag talade om för honom att jag nyss rakat benen eftersom att det var sommar och jag brukade jobba i kjol. Han blev irriterad och menade på att jag skulle ha läst på remissen att ja inte skulle raka bort något hår.

Till saken hör att det stod ingenting om det på den remissen jag fick i allafall.

Sen var undersökningen över och jag skulle bara få vänta på nästa remiss, som visade sig ta 6 månader att få fram.

Usch det blev väldigt personlig- och lång text märker jag. Skriver fortsättningen en annan dag. Nu ska jag bara njuta av att äntligen få vara gravid och snart få träffa vårt lilla pyre. Lämna gärna en kommentar om ni vill.

Tjingeling så länge

 

Frida

17 oktober 2012 12:39

Linda vad bra du skriver!! Det kändes ända in i hjärtat på mig när jag läste detta, vi har nog alla förstått att du fått gå igenom en hel del och jag måste å hela sjukvårdens vägnar be om ursäkt för det bemötande du fått.. Efter alla kurser man läser om just detta ämne känns det som att dom flesta sovit sig igenim just dom lektionerna, får lust att slå läkaren mitt mellan ögonen, en rejäl smäll skulle han ha! Alltså man lämnar över sig sig själv i deras händer och man är där av en anledning. Jag blir förbannad på riktigt! Men det är starkt av dig att skriva om detta, tror det finns många fler som genomgått samma sak eller kansker gör det just nu och veta att det finns andra och även att det finns hopp är guld värt ibland. Jag förstår din oro, men det kommer gå bra gumman, vi är många som håller våra tummar och skickar varma tankar till dig. Skriv gärna mer om din resa, och du har rätt det är skönt att skriva av sig! Lycka till nu stumpan, tänker på dig!!!! <3<3<3

 

Mariana

17 oktober 2012 12:44

Åååh, jag ryser av att läsa vilket h-vete ni verkar gått igenom. Usch för vissa läkare.. :-/ Jag har ju Endometrios och det var heller ingen rolig resa fram till jag fick veta vad som va fel på kroppen eller hur man ska uttrycka sig.. :-/
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Endometrios/
Och jag fick också hjälp med att bli gravid nu andra gången eftersom det inte gick på egen hand direkt. Eller ja, jag fick "hjälppiller" som jag kallar dem. Som gjorde mig mer fertil..
När man väl hamnar i den sisten att man behöver söka hjälp för att få ngt som är så fint vill man ju verkligen inte hamna hos fel människa.. Usch!!
Jag är såå Glad för er skull att det Äntligen är er tur nu och att allt gått vägen från början till slut. Nu är det bara den sista biten kvar och jag kan säga att det är faktiskt bland det häftigaste som finns. (eller ja, det säger kanske alla) MEN.. Hoppas er väntan är slut snart och att ni får hålla om erat knyte o sen få mysa och njuta i massor!!
Megamassor me kramar ti dig Linda!! Du gav dig inte, stongt gjort och stor eloge till dig!! :-)

http://www.marris.blogg.se

 

Jeanette,

17 oktober 2012 13:13

Väldigt bra skrivet vännen, hoppas att hen bestämmer sig väldigt väldigt snart för att komma ut å säga hej till mor å far <3

 

Monica

17 oktober 2012 21:14

Jag lider med dig.... Fy. INGEN ska behöva utstå såna idioter. Nu efteråt tycker jag du ska (vid tillfälle) berätta för denne läkare hur du kände det... Som en käftsmäll liksom. (På ren svenska: Ge den jäveln vad han tål!!!!)

Förlossningen kommer gå jättebra. Ingen förlossning är den andre lik men någonting säger mig att när man kämpat så för att kunna få barn så blir man om möjligt ännu gladare åt det lilla livet som kommer. Smärtan glöms i samma sekund som ert barn ger sitt första skrik... DÅ kommer glädjetårarna... Kom igen nu o hämta hem ert barn ; )

Kram!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi väntat sen 08.00 det var senast jag såg en annan människa än Christian. Han börjar bli rastlös å sjunger samma sång med egen hittepå text om och om igen. Fortsätter han med de så stryper jag nog honom innan det är klart.Det var iofs fullt i...

Fredagen den 19 0ktober kommer att bli något alldeles speciellt. Kl 08.00 ska vi infinna oss på sjukhusets ultraljudsmottagning och bli inskrivna på förlossningen för att få bli igångsatta. ÄNTLIGEN ska vi snart få träffa lilla pyret. Wiiiiiiieee!!!!...